Huddingerevyn 1995–2017 Tack för oss

Ja, så har vi kommit dit. Ändan på resan som vi har jobbat så hårt för i ett halvårs tid. Finalföreställningen ska jag komma tillbaka till, men först lite om gårdagens bravader.

 

Den började med att sminkningen sket sig fullständigt  för mig - det kladdades med ögonskugga på områden som sitter lika långt från ögonen som Putin sitter ifrån hemmakväll hos Jonas Gardell, läppstiftet lade sig som truten på uppblåsbara Barbara, lösögonfransklistret klistrade fast höger ögonlock till pannluggen, det "hvita", som jag tror heter highlighter, liksom snödde ner över kinden, håret ville inte fluffa till sig ordentligt och jag fick panik skrockfull som jag är och trodde hela föreställningen skulle skita sig. Men det gjorde den inte! Jag tror faktiskt det var en av mina bättre i år, och då ska ni veta att jag kom av mig tretusen gånger, men kom på mig igen en nanosekund innan det var dags att leverera - så allt jag gjorde igår framfördes i panik och med adrenalin på högre nivå enn om man ställer upp i boxningsmatch mot Mike Tyson. Igår kände jag att jag levde, minsann! Och efteråt fick jag beröm av fantastiskt härliga människor som jag inte ens känner! Det värmer otroligt, tusen tack!

 

Så till ikväll. Sista föreställningen är ju chansen att busa med varann på scenen. Reglerna är enkla: publiken får inte märka något och man får INTE förstöra för varann. Jag vet en bitteliten grej jag ska göra, i alla fall. OCH kanske en till, får se vad som kommer ut ur prinsessan Madeleines mage ikväll... Vet om en liten annan grej jag fick höra också, ska bli spennande....

 

Finalen är alltid rolig - vi är extra taggade och publiken brukar vara fantastiska! Hoppas hoppas hoppas alla ska få riktigt roligt ikväll! Jag återkommer imorgon med bus & bä(r)s - och mingelbilder från efterfesten. 

 

Vi hörs och ses!

Hilsen Eli Grönhaug

Huddingerevyn