Huddingerevyn 1995–2017 Tack för oss

Ja, så var det lilla roliga slut. 

 

Nu är perukerna tillbaka i förrådet, logerna tomma, aulan städat, pianot trillat ut och man kan börja leva som människa igen. Hej kompisarna, sambos, särbos och familjerna, nu kan vi omgås!

 

Finalföreställningen igår var fantastisk - vilken härlig publik! Det är det jag alltid har sagt - finalpubliken är det något alldeles speciellt med! Man får lust att krama om varenda en, och efteråt fick vi stående ovationer och trampeklapp. Tack för alla blommor och presenter och tack Simons mamma för rosorna vi fick!

 

Blev det nåt bus då? Jajamen! Alla trippade smånervöst runt i kulisserna innan föreställningen och spionerade lite på varann i smyg för att avslöja eventuella busförsök, men det verkade ganska lugnt faktiskt. Och i första akten blev det inget planerat annat än extra repliker och att vi tog ut svängarna mer än vi brukar. Kul att leka med karaktärerna som man kanske inte riktigt har vågat göra innan.

 

I Körförslaget i första akten trodde många att jag busade då jag i kulturnyheterna kom av mig i en såkallad bakåtingångspunch, dvs jag började med punchen och da jag kom till slutet insåg jag att vitsen redan var avslöjad och i en längre monolog försökte jag ro i land det, men gav upp. Så här var repliken egentligen (Guldbaggegalautdelning): "Bästa politiska dokumentär gick till Anders Borg för Mannen som talar med hästsvans". Jag sa: ...gick till Anders Borg för Hästar som talar med hästsv...eh Männen som hästar med talsv.....hästar som hostar med mannen som talar med långt hår fast nu är det kort...nä.....ja han har klippt sig alltså, det är liksom det som är poängen!

 

Andra akten däremot, hade jag planerat att busa med Simon, som spelar min chips-ätande son som förstör den stora operadivan Desiree von Fisenstråles skönsång. Han skulle smälla en påse chips på scenen (som han efter numret själv får sopa bort snabbt som attan innan nästa nummer). Normalt, för att det inte ska bli så mycket chips på golvet, har han fått en liten minipåse grillchips. Igår hade jag dock köpt största värstingpåsen jag hittade och Simon blev rejält överraskad då han fick den överräckt på scenen, kan jag säga. Spontant skrek han oh WOOOOW!!!! och då den small, exploderade det chips i alla himmelrätningar och det fortsatte ösa ut av den som värsta Fontana di Trevi och Jensa som stod ute i kulisserna och väntade på att göra entre i Ovan Där som är numret efter, låg och vek sig i skratt. Själv hade jag svårt att hålla minen då jag vände mig om och såg chips lägga sig som Aladdins flygande matta runt Simon, som satt där och tuggade i sig från håret, från byxorna, från golvet och alla andra ställen. Blev en del för honom att sopa bort sen, ja.

 

Simon blev utsatt för ett bus till. Det är ju bara så att alla som dricker på scenen får riktig sprit på finalen. Simon också. I "Drängarna" skulle han smutta kraftigt på en flaska Aqua Vera, som det normalt var vatten med parfymsmak i, dock var den i går fylld med parfymsmakande gin. Oj som han hosta! Och orkestern, som kännde till flaskans innehåll, satt och ristade bak notstativen. 

 

Även jag fick dricka lite på scenen! Som gravida Madeleine har jag försökt, men aldrig fått ,smaka av mamma Drottningens skumpa, men i går sade hon plötsligt jawohl till alkohol! Trots gravida magen var jag alltså tvungen att klunka på, gott var det. 

 

Föreställningen slutade som sagt i stående ovationer, det blev en fantastisk avslutning på säsongen. Sen blev det middag, tacktal och spontan underhållning.

 

Tusen tack till alla som har jobbat med årets revy och tusen tack till alla som har kommit och stöttat oss!

 

Jag återkommer med lite mingelbilder imorgon.

 

Hilsen 

Eli Grönhaug

Huddingerevyn