2009-03-07 Tack underbara Publik!!
Ja, så är vi igång. One down, twelve to go.
Tusen tack kära fantastiska underbara rara intelligenta och supersnygga Publik! Vi kände ert stöd redan i öppningen och det värmde rejält ska ni veta! Tack vare er blev vi så peppade att Tigerjakten satt som vi aldrig någonsin har satt den (för bara en vecka sedan hotade regissörn med att stryka den om vi inte fick till det), Primadonnan sjöng extra vackert (vilket hon i och för sig alltid gör, men igår var det ändå lite extra), Ing-Britt hade kul i centrum, Q och Bond gjorde min alldeles för långa text alldeles underbart ännu längre, arga gubben blev extra arg och Jockes sång blev den fantastiska pärla vi alla har förväntat att den skulle bli.
Tack igen kära publik (skulle ni vilja komma tillbaka på varje föreställning snälla?). Ni var helt klart mycket bättre än jag, som kände mig totalt perifer - var jag överhuvudtaget med?? Jag kommer inte ihåg. Endast tejpbiten i nacken och läppstiftet på kudden då jag vaknade i morse talar om att jag stod på en scen igår.
Ikväll gäller det att skärpa sig. Efter premiären lullar alla runt på en rosa sky efter ståande ovationer och alla vackra ord och det är lätt att tappa fokus dagen efter. Andra föreställningen är alltid den tuffaste och detta är vi väl medvetna om. Så än en gång kära ensemble, kära orkester, kära scenarbetare och kära ljud & ljus - ikväll kör vi så det ryker igen!!
See ya' on stage,
Eli :-)
Tusen tack kära fantastiska underbara rara intelligenta och supersnygga Publik! Vi kände ert stöd redan i öppningen och det värmde rejält ska ni veta! Tack vare er blev vi så peppade att Tigerjakten satt som vi aldrig någonsin har satt den (för bara en vecka sedan hotade regissörn med att stryka den om vi inte fick till det), Primadonnan sjöng extra vackert (vilket hon i och för sig alltid gör, men igår var det ändå lite extra), Ing-Britt hade kul i centrum, Q och Bond gjorde min alldeles för långa text alldeles underbart ännu längre, arga gubben blev extra arg och Jockes sång blev den fantastiska pärla vi alla har förväntat att den skulle bli.
Tack igen kära publik (skulle ni vilja komma tillbaka på varje föreställning snälla?). Ni var helt klart mycket bättre än jag, som kände mig totalt perifer - var jag överhuvudtaget med?? Jag kommer inte ihåg. Endast tejpbiten i nacken och läppstiftet på kudden då jag vaknade i morse talar om att jag stod på en scen igår.
Ikväll gäller det att skärpa sig. Efter premiären lullar alla runt på en rosa sky efter ståande ovationer och alla vackra ord och det är lätt att tappa fokus dagen efter. Andra föreställningen är alltid den tuffaste och detta är vi väl medvetna om. Så än en gång kära ensemble, kära orkester, kära scenarbetare och kära ljud & ljus - ikväll kör vi så det ryker igen!!
See ya' on stage,
Eli :-)
