Huddingerevyn 1995–2017 Tack för oss

Det började med att takluckorna i aulan hade blåst upp i lördagnattens stormar och vi fick tillkalla folk för att stänga dem, något som tydligen inte är gjort i en handvändning. Sen gick en maska på mina nya scenstrumpor och jag fick försöka laga hålet med silvrigt nagellack, som var det enda vi hade för handen. Maska på nya strumpor är aldrig ett gott tecken och kan ni tänka er, jag var ju redan nervös eftersom jag hade 5 personer i salongen som var influgna från Norge i helgen för att se Huddingerevyn. Sen fick jag byta bebis i Maddes födelsescen, det är hellre inte att leka med, jag började genast känna mig trängd i halsen som om jag skulle tappa rösten och på toppen av det hela skulle hela kalaset filmas också för att kunna skicka nummer till revy-SM. Så då var det bara att förbereda sig på det värsta. Jag dansade såklart fel i öppningsnumret där jag ve och fasa slängde upp en arm en hel takt för tidigt, sen fortsatte jag med att spräcka rösten då det hettade till i självmordsmonologen (jag kallar den så för att man förmodligen måste ha någon sorts Death Wish för att ta sig an en sån mastodonttext) något som faktiskt är ytterst oroväckande med tanke på att jag i resterande nummer endast har sångroller, sen missade jag BÄSTA vitsen i Kulturnyheterna fan fan helvete, fick total hjärnsläpp i PISA, falsksjöng Madeleine, falsksjöng opera, et nummer jag för övrig även fick extrem oflyt i och efter det var det hjärnsläpp all over the place. Typiskt nog (för att vi filmade såklart) sket tekniken sig också så att inspelade ljudfiler inte funkade och då var det väl tur i oturen att inspelaren själv, vår fantastiska regissör Robert Pukitis, satt i salongen och via handmick gjorde texterna live istället. 

Andra föreställningen brukar vara den svåraste, eftersom man slappnar av för mycket efter allt beröm på premiären. Så vi bestämde oss för att gasa ännu mera och det gick hem! 

Tusen tack underbara premiärpubliken! Efter det något attacklösa genrepet kändes det otroligt skönt att släppa loss adrenalinet och dra på storsläggan inför premiärvännerna som säkert var lika spända som oss.
Energin och adrenalinet kom mycket tack vare Regissör Robert och Koreograf Lina, som skrek, klappade och hejade oss igenom tidernas mest kaotiska uppsjungning som försiggick utan ljud och ljus under nedsänkte lampor och högtalare som våra ljud- och ljustekniker slet med och skruvade på för sitt hårda liv in i det sista innan vi öppnade dörrarna. Spännande indeed! Adrenalinet pumpade, allright.
Efteråt var det tacktal & tårta och sen blev det efterfest på OLeary's. En rolig afton! Nu hoppas vi på fyllda salonger framöver. Om du inte redan har bokat biljett, gör du så här:

Du gör din beställning genom att betala in till Huddinge Teaterförening Rampfeber PG 6055408-6 och skicka ett mail till ”[email protected]” med vilken föreställning och antal.

Sen är det bara att glädja sig till en annorlunda revy med många goda skratt!

Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn

Jorå, genrepet i går rulla väl på trots låg energinivå, textsludder, dance disaster och tekniska problem. Vi har nog aldrig haft så många och så nöjd genrepspublik och det är ju positivt i alla fall. Så nu vet vi att vi har material som håller så på premiären ikväll kör vi så lösögonfransarna flyger och perukerna nästan självantänder. Du har väl bokat biljett??

Rapporting live from teknikrepet! Igår ljud- och ljussattes föreställningen och det gick väl i stort sätt bra bara att vi har en del teknikbitar





 att lösa. Mer om det sen, nu skal vi strax dra genomdrag akt 2, hörs sen! Här några stämningsbilder.