Huddingerevyn 1995–2017 Tack för oss

Ingbritt hade många vänner i finalpubliken och fick superfina blommor!
 

Annelie fick inga blommor men var glad ändå.



Uschåfysch vad det är stökigt i herrlogen!
 

Eeehhh...damlogen...


Dressed for success! F.v. Eli, Ingrid, Eva & Mr Lovva Lovva
  
Innan vi hade fått av oss lösögonfransarna hade Ljud & Ljus packat ner den tekniska utrustningen. Lite skön champagne för det, KIPPIS & KIIIITOS FINLAND!
  
Regissörn var nöjd.                         Basisten Stellan var nöjd.
 
Bosse var nöjd. Fredrik var nöjd. Thomas var.............böjd?
 


Regissörn höll tal.

 
Fredrik och hans band Route 78 spelade innan under och efter föreställningen och givetvis på efterfesten. Men vem sitter där och lirar längst ut till höger, är det inte regissörn...?!

 
Jens och Jocke sjunger karaooooooookeeeeeeee!! Christer visar programbladet för sina kompisar.

Sen var det dags att ge sig av och vi pendlare som inte bor i Huddinge blev inkvarterade på Hotel Revy. Här är den vackra värdinnan Ingrid:


Och på varje kudde låg praliner med en liten välkomsthälsning:



Hotellfrukost!
 

Så här fin blev herrlogen efter städning! Och till höger ser ni nästan bara mitt skit i bilen... Tänk er det gånger 9, och då har vi bara ensemblens prylar, i tillägg kommer bord, stolar, rekvisita, garderober, instrument och teknik. Blev några lastbilslass, ja.
 

 
Bilen ville plötsligt inte starta så den fick hjälp av Puttes flakmoppe. Vi var tvungna att få igång bilen, det var ju korvkalas på Hotel Revy efteråt!

Korvarna gick åt som varma....eh...korvar och en mycket anonym man (som inte alls var med på festen!!) åkte till 7eleven på sin flakmoppe och köpte några kilo korv och bröd till. Och gurkamajonäs!

Gurkmajonäsen (måste det ha varit) fick oss att hallucinera, tyckte jag såg röksvamp?
 
Visste ni förrästen att alla svampar kommer ifrån samma familj?
Från Per Morberg!

Tack för den här gången. Lägger upp några bilder på facebook också. 

Hilsen Eli

 

Fotograf: Heidi Kanold


Det blev en avslutning som hette DUGA! Premiär- och filmningspubliken i all ära, men FINALpubliken var ännu ett litet snäpp bättre och måste ha varit den absolut bästa publiken Huddingerevyn någonsin har haft!! Vilket drag! De skrattade och klappade på alla de rätta ställena + några till och i finalnumret stod alla upp och rockade loss. Härliga ni!!

Jag är förresten jättestolt över finallåten. Jag kände för att göra ett svängigt rockpotpurri och första gången jag tog med den för att testa på ensemblen var det väl egentligen ingen som trodde på den. "För lång och komplicerad", hörde jag i de flestas hjärnor, men Jocke och Fredrik klämde i för livet i Kiss-partiet, vilket gav mig såpass med hopp att jag vågade skicka den vidare till Kapellmästare Lasse som sedan trollade och gjorde ett briljant arrangemang som fick det att svänga rejält. Utan Jocke, Fredde och Lasse hade vi förmodligen haft en tråkigare låt, så TACK, GRABBAR!

BUS då? Jorrå, bus varre här! Men inte så mycket faktiskt! Visst, som jag befarade fick vi riktiga saker i glaset under Bröllopsyran. Italiensk Prosecco, jo jag tackar! Ingen fulsprit här, inte!

I Kockduellen blev det emellertid ingen alkohol. Däremot hade jag med en rengöringsspray som jag duschade Per Morberg med, den grisen. Äntligen blev han ren! Och det blev även jag, för som tack hällde han hela sin flaska över mig. Det lät som om publiken tyckte det var kul.... Och självklart såg de att vi hadde mycket svårt att hålla masken där vi genomförde duetten mitt i en skum- och vattenfontän. 

Priset för Bästa Bus går dock till Thomas. I Bondens piga överraskade han Bosse med att kle ut sig med kolsvart ansikte och jätteafro. Sen bjöd han publiken på en egen inledningsmonolog (på bred norrländska) om hur han hade gått till en stylist för att styla om sig till sin stora idol Fantomen, men efter ett litet missförstånd blev han istället jungelmannen Guran. Publiken skrek och Bosse satt bara och gapade, men hämtade sig till slut. Skitkul!

Sen blev det fest. Fredriks band Route 78, som hade spelat innan föreställningen och i pausen, spelade även på efterfesten och dessutom hade karaokekungen Christer hyrt karaokemaskin. Inte konstigt folk inte ville gå hem! Fantastisk buffé levererad av Jocke och Villa Rosen förgyllde kvällen ytterligare. 

Alla vi pendlare som inte bor i Huddinge åkte hem till Ingrids Villa som för anledningen var omdöpt till Hotel Revy med chockladpraliner på kudden och välkomstbrev, fint skarreva! Där fortsatte festen till långt efter sommartid.

Efter en fantastisk frukost på Hotel Revy begav vi oss till aulan där de i ensemblen som skötte sig kvällen innan redan var långt på väg med rivning av scenen samt städning. Vi jobbade undan, städade och körde rekvisita, kostymer och prylar tillbaka till förrådet. Sen blev det korvkalas på Hotel Revy och ännu en efterfest. Vilken fest, vilken feeeeeeeeeeeeeeeeeest!!!

Nu tar vi det lugnt ett tag och förbereder oss på årets stora händelse - Revy-SM i Eskilstuna! Det ser vi alla mycket fram emot.

Tills dess kommer jag inte uppdatera bloggen så ofta, bara om jag får plötslig skriv-abstinens, hittar roliga bilder eller bara får lust att säga hej. Malena has left the building.....

Må så gott och njut av sommartiden!

Bilder kommer så småningom. 

Stor kram och TUSEN TACK till alla på, runt och bakom scenen och inte minst till vår fantastiska publik som genom våra 13 föreställningar har stöttat oss!!!! JÄTTEPUSS TILL ER ALLA!!!


Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn
Facebook

...tydligen! Idag var jag bra yr i bollen. Fikk totalt vakuum i hjärnan redan i första sketchen. Jag borjade bra med "Du vet väl att"........sen var det tomt. Lååååång paus. Stackars Thomas såg ut som han skulle skita på sig, men det behövde han inte, för efter något som kändes som en halvtimme kom den jättelogiska fortsättningen ".....öl sänker blodomloppet?". Efter det kommer jag inte ihåg så mycket förrän jag plötsligt serverade rödvin och jag förstod att sketchen rullade vidare. Tjohoj! I resterande nummer i första akten hade jag lite lätt afasi, men i andra akten fick jag åter kontroll över tungan som tur var.

Bara en föreställning kvar nu. Och jag är livrädd!! Vet att killarna planerar lite bus här och där, som man ofta gör på finalen. Regeln är dock att det inte får förstöra för någon och publiken ska inte märka något. Veeeel, jag tror nog finalpubliken förra året förstod att den gigantiska gräddgeggan James Bond fick i håret inte direkt var standard, inte minst därför att vi inte kunde hålla oss för skratt, men man får försöka att hålla masken iallafall.

Alla som dricker något på scenen får till exempel ALLTID riktig sprit på sista föreställningen i stället för vatten och läsk som vi vanligtvis kör med. Jag kommer med andra ord förmodligen bli berusad redan i Bröllopsyran och sen fortsätter festen i Kockduellen, yeeeeeha! Man är ju liksom tvungen att svälja eftersom det ingår i rollen. Själv tänker jag inte busa, speciellt inte efter dagens vakuum-incident. Det ska så lite till för att komma av sig!

Imorgon får jag se till att ta ordentligt farväl med mina kära vänner Malena, som har blivit mer kul att göra för varje gång (dvs ångestmonologen) och lilla Tina. Trist! Men samtidigt skönt. Ska bli fantastiskt att snart få en ledig helg! Det var väl nyårshelgen vi var lediga senast.

Nej, nu ska divan lägga sig så hon är förberedd för all spriten imorgon kväll haha! Får väl grunda ordentligt med ett par pizzor eller nåt innan föreställningen.

Hörs söndag kväll, dvs när vi har rivit scenen och kört kläder och prylar tillbaks till förrådet.

Ha en fin helg!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn
Till Huddingerevyn på Facebook

Det är något magiskt med årets föreställning. När vi i "vaccinationsgänget" är ute och minglar med publiken innan andra akten, kommer folk spontant fram och säger "vilket drag det är i år, det här slår alla tidigare revyer!!!". Och det bara efter första akten som är relativt lugn. Det märks att publiken trivs.

Sen trivs vi som grupp tillsammans också, och det gäller alla både på och runt scenen. Vi peppar och stödjer varann, till exempel har Eva fått rädda och trösta mig mer än en gång när jag tappat repliker och koncentration i DC:9an som jag aldrig riktigt har lyckats med. Förbannade roll!

Står man ensam på scenen har man alltid stöd av Ljud & Ljus som ger tummen upp eller klappar och viftar igång en när man blir osäker, eller klappar och sjunger minst lika entusiastiskt med i de stora sångnumren som vi gör. Om jag känner att jag behöver mer energi i något nummer, tittar jag alltid upp till Ljud & Ljus. 

Eller som igår då Bosse kom av sig i Bonden.... och Stellan basisten skrattade det högsta, hjärtligaste och skånskaste skrattet som någonsin har ekat i väggarna på Huddinge aula. Det fick igång Bosse direkt och publiken skrek! Jag stod ute i kulisserna och vek mig innan jag skulle in som Tina i Kockduellen.

Nu är det bara tre föreställningar kvar. Vi märker att ryktet om revyn sprider sig, för det kommer fler och fler på varje föreställning, men fortfarande är det svårt att få folk att komma dit. Så jag vill bara säga till dig som inte sett oss än och som tänker "jaja, det tar vi nästa år": NEJ!!! Om det är nåt år du ska se oss är det i år!!! Att toppa det här blir en utmaning större än att ta flera guldmedaljer än Norge i nästa vinter-OS (haha, förlåt, var bara tvungen....HEIA NORGE!!!) så löpåköp!! Revy är färskvara och 2010 är en exceptionell årgång.

Huddingerevyn ger nästa föreställning önsdag 24/3 kl 19 i Huddinge Aula. Ses vi?

Hilsen Eli

Alla borde få uppleva hur det är att sminka sig till det oigenkännbara, hoppa i konstiga kläder, kliva ut på en scen inför hundratals människor man inte känner, sjunga en sång man har skrivit själv och sedan bli omkramat av folk man aldrig har träffat som bara kommer fram för att tacka och säga att de gillade sången. Varför går jag inte ut i publiken oftare?? Och som jag glömde säga till er som kom fram igår - det är ju jag som ska tacka fattar ni väl!! Tusen tack!

Igår gick publiken under kategorin "tyst & mysig" och regissör'n var nere och skällde i logen i pausen och sa vi inte skulle låta det stressa oss utan "lita på att dom trivs och vänta in varann, ta inte i så där krampaktigt och jadda jadda jadda". Vet inte om han var nöjd efter andra akten, men jag var det i alla fall. Och det till trots för att ångestmonologen verkade tre gånger så tyst och lång som vanligt, men med desto större applåd på slutet. Konstigt! Man tror inte man har någon med sig, men regissör'n hade ju rätt. Ni var med!

Sen hade vi besök av revykollegor vi brukar träffa på revy-SM, det är alltid trevligt med besök så tack för att ni kom!

Fredag ska vi enligt rykterna filmas, så då behöver vi Världens Bästa Publik eftersom vi alla då normalt blir stela och vimsiga och okoncentrerade och bara stirrar på kameran i stället för att komma ihåg texter, så då kan alt ske.... Men kommer ni och klappar och tjoar kanske vi glömmer kameran och fokuserar på er istället, det vore väl toppen ;-)
Och vem vet, ni kanske fastnar på vår film? Bakifrån visserligen, men... Med ett gott skratt kommer du höras i alla fall.

Vi hörs till helgen!

Hej så länge,
Hilsen Eli




Stjärnkockarna förbereder kvällens duell.

Idag hade jag kul!! För första gången hittils gick jag på scenen utan massa jobb, stress och privatliv i huvudet. Där fanns bara lusten att möta publiken och där satt dom ju!

Tiden går så fort! Nu är vi snart halvvägs och so far so good. Inga stora missar hittils bankibordet (skrockfulla är vi dock - jag skulle kunna skriva en hel bok om hur vi värmer upp på eksakt samma sätt varje gång innan föreställningen, sparkar varann, hur man paniskt och automatiskt kollar dubbelkollar och trippelkollar att alla kläder hänger i ordning, vem som tejpar vem bakom örat, vem som går i vilken ordning upp för trappan innan öppningsnumret, vad Ingbritt MÅSTE avsluta uppsjungningen med, vem som inte kan sjunga utan sina lucky kalsonger etc etc).

Några "incidenter" så långt:
Efter öppningslåten ska de 3 urpsrungliga medlemmarna i ensemblen stå kvar på scenen för att köra sin jubileums-rap. Bosse glömde dock detta en gång och rusade ut efter oss andra och Annelie vår inspicient fikk jaga honom in på scenen igen. Gode Bosse avslutade också Nyheterna ungefär halvvägs vid ett tillfälle, men det räddade Ingrid snyggt så publiken även fick höra den andra halvan av sketchen. Dessutom all heder till Annelie, som by the way igår tappade slottet till kungaskethen i golvet så det lät som om hela kåken rasade, för i förrgår då hon och Christer inte fick barnvakt genomförde hon hela sitt bakom-scenen-race med Josefine på armen. Och heder till Christer, som samma dag fick akuta magbesvär och höll på att svimma strax innan Gudrun-sketchen. Men det var det ingen i salongen som såg!

Nu vilar vi ett par dagar och ser fram till att möta onsdagspubliken!
Ha en skön start på veckan,
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn

Till Huddingerevyns hemsida

...blev det för Fredrik! "Bäst att ta sig en dusch" som Tina sa till Per i Kockduellen. OBS! Intern humor! Ni som var där vet vad jag pratar om. Som Thomas våran LightMan sa: 100 poäng till Fredrik som inte kom av sig!

Det är det här som är unikt med teatern kontra filmen - man får chansen att se mer än vad som egentligen är meningen. Det var altså inte meningen att försöka drunkna dig, Fredrik! Men ibland blir jag lite ivrig när jag lever mig in i rollen och vips så blev du blöt. HAHAHAHAHA!!!!!! Jag skrattade hela vägen ner i logen, under det snabba ombytet och upp igen till finalen. Shit va kul!!!

Imorgon spelar vi söndagsmatiné kl 15. Blir spännande att se vad som händer då....

Gonatt och by the way - Dolph rules!!
Hilsen Eli på Melodifestivalsaftonen

Jajamensann, visst blev det föreställning i kväll med. Vi hade en ganska liten publik, men den var jättesnäll och som vanligt steg stämningen rakt uppåt i andra akten och i finallåten stod de vackra människorna upp och klappade och rockade loss. TACK SKA NI HA HÄRLIGA MÄNNISKOR! 

Vår egen Mr MovieDirector George satt i salongen idag för att rekognosera inför filmningen nästa vecka. Eller var det veckan därpå? Jag vill inte veta. Jag har svårt att vara naturlig när jag vet att alla eventuella fel dokumenteras på DVD i all evighet, ajjjajjj..... Och man vill ju självklart vara på sitt allra bästa när tv är där!

Idag hade vi massa barn på besök också. Först kom Koreograf Anna och sa hej med sin lilla mini, sen kom Christer och Annelie med barnen eftersom de inte fick barnvakt så Josefine och Jonathan följde showen storögd backstage (och det är faktiskt DÄR den riktiga föreställningen utspelar sig!), Robert Regissör var där med sin Tuva och nu känns det som om jag har glömt någon. Är totalförvirrad för tiden och vet knapt vad jag heter. Stress kallas det visst. Första akten idag var för mig en endaste lång ångest där replikerna kom i panik i sista sekund. Andra akten gick det dock lite bättre.

Och kära Fredrik som jag skällde på i onsdags gjorde sitt yttersta i Kockduellen, du er så bra Mannen!!! Det är bara rakt uppåt härifrån!


Nu blir det sängen, för imorgon är det dags igen och då kör vi redan kl 17 så alla hinner hem till Melodivestivalen. Ha en fin kväll!

Hilsen Eli

Neeeej ska jag verkligen hålla på med det här. Jag gjorde ett brutalt fel i dagens föreställning - jag var aldrig närvarande. Kroppen kastade sig ut på scen i olika kläder och ur munnen kom repliker som för det mesta var korrekta (tror jag) men jag Eli var aldrig med.

Och så skällde jag på Fredrik också. FREDRIK FÖRLÅT!!! Du anar inte hur ledsen jag är!! Å låt mig bli bankad med en flådd flundra på busstationen i Grums! Måtte en överambitiös joddlartrio från Tyrol yla rakt in i mina öron medans bestefars traktor kör över alla mina trosor!! Det är mig själv jag är arg på förstår du väl.

Utöver det flöt föreställningen på ganska bra tror jag. Dagens publik gillade snusk! Vilket var lite konstigt med tanke på att de inte såg snuskiga ut alls. Men skratta under bältet gjorde de minsann.

Jaja, täcket - här kommer jag och gräver ner mig igen. En vilodag och sen kör vi fredag, lördag och söndag, så det gäller att få tillräckligt med sömn.

Sov godt!
Hilsen Eli

PS. vad gäller överskriften "det gör dig frisk"så var det en aldrig så liten felsjungning jag gjorde i Kockduellen idag. Rätt text skulle vara "ifall du vill". Äsch jaja, poteito potato... inte en siffra rätt ;-)

Visst blev även lördagsföreställningen godkänd. Och det trots vissa spår av premiärchampagne och för få antal sömntimmar. Det började lite segt, men sen steg stämningen genom hela första akten och i andra akten var det fullt ös hela vägen.

Det enda som var synd var att Jockes mick slutade fungera precis innan hans paradnummer Ladies Night där han gör en suveren musketör. Nu fick han ta i för kung och fosterland direkt ut i salongen och holy mama vilken röst mannen har när han drar på i sången.

Nu blir det vila i några dagar innan föreställning nr 3 på onsdag. Först när den är avklarat (som sagt tidigare - nr 2 och 3 är de största utmaningarna) kan vi slappna av och börja NJUTA :-)

Hörs i veckan!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn

http://www.huddingerevyn.se/

Hur ska vi kunna toppa detta??!?

Efter historiens sämsta genrep genomförde vi det som jag tror måste ha varit historien bästa premiär. Och vilken FANTASTISK PUBLIK!!! Tusen tack alla ni som var där, jag säger bara WOW!!!!!!!!!

Ni var med och stöttade från allra första start, ni har ingen aning om hur mycket det värmer! Sen att jag startade mitt första nummer med att spilla ut hela rekvisitan över scengolvet så att jag dels inte hade någon öl att servera i baren och dels så att stackars Annelie fick springa in och torka och torka och torka mellan de nästa tjugo numren (ungefär så blött blev det) blev liksom bara en extra kick. Efter det drog adrenalinet igång på allvar och jag tror nog jag satte det mesta rätt genom hela föreställningen. Och i medhörningen nere i logen hördes skratt, visslingar och applåder som talade om att alla mina vänner gjorde det samma.

Till och med ångestmonologen gick bra, trots att den går på kjempesvorsk. Nu får vi bara hoppas vi klarar att hålla energin uppe i resterande föreställningar - premiären är ju alltid lite extra kul och premiärpubliken alltid mycket vänlig, och efteråt svävar man runt på rosa moln och tror man är världsmästare. Vi vet att föreställning nummer 2 och 3 är de största utmaningarna, så det är bara att fortsätta rakt uppåt. The sky is the limit!

Här kommer lite mingelbilder:


Premiärpinglorna jeg, Ingrid & Eva. OBS!!!! Trummisen Lars påpekade att det här är absolut bästa bildet på hela bloggen. Gissa vem som fotograferade...
Det här är de omtalade öppningsklänningarna. Meningen var att vi endast skulle ha de oransje klänningarna och ingenting annat. Vet inte vad ni tycker, men själv föredrar jag att inte visa trosorna så mycket på scenen, så vi fick ha svarta klänningar under och nu sitter de ju som en smäck!

  
Eli's corner.                                    Ingbritt och Thomas hade klätt upp sig
                                                     inför premiären i matchande kläder.


  
Till vänster: Fredrik & Kompisarna lirade i pausen och på efterfesten. Värsta draget och folk rockade loss!!
T.h: Regissör'n delade ut sina alldeles individuella vinylskivor till var och en. Det var allt ifrån Magnus & Brasse's "Bäst att ta sig ett glas" (Fredrik för Kockduellen) till deutsche Tanzparty und annan Spass (Thomas, till stöd och vägledning så han och jag kan imponera ännu mera i finalbuggen). Ikväll blirre finalhambo!

Själv fick jag en skiva med norska författaren Johan Borgens samlingar - en kjempefin inspirasjon till mitt (norska) revytextskrivande. Nu ska jag bara ut och köpa en skivspelare.... Finns sånt på Blocket, tro?

  

  

  
T.v: Jag lyckades fånga den aldrig stillsittandes Putte på bild också. Han är våran svetsare och har fixat bågen med ljusen över scenen. T.h.: Eva och Jocke.



Vilken fest, vilken feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeest!!!

Nu säger jag som 80-talsikonen Jazz: THE ONLY WAY IZ UP!!

Hörs efter helgen,
Hilsen Eli

Gissa om vi är sugna på revansch efter onsdagens sega genrep!! Ikväll ska vi inte bara ge järnet, ni ska bannemej få hela goda gruvan med guld och diamanter och det med räntor!

Vi kan ju allt, det är bara att servera. I logen står perukerna och scenskorna på rad, öppningskläderna hänger och glittrar och med lite tur har Bosse eller någon satt på kaffet till gänget ramlar in.

Ikväll ska vi visa vart David köpte ölet!! (Och tänk att det vid en ren tillfällighet två dagar innan genrepet visade sig att man inte säger så i Sverige, det gör man bara i Norge tydligen. Det var bara jag som fattade skämtet i sketchen så det fick jag ju stryka. Det är inte lätt att vara invandrare!).

Nu ska jag strax bege mig til Huddinge Aula och förbereda kvällens föreställning med mina vänner.

Kära Fredrik, Thomas, Eva, Ingrid, Jocke, Ing-Britt, Bosse, Christer, Annelie, Lasse, Lars, Stellan, Roland, Robin, Kenta och Thomas, nu ser vi till så att det smäller ordentligt så Huddingefolket får något att snacka om i flera år. Ikväll ska vi ha KUL!!!!

Ses på scenen, Stor klem fra Eli
Huddingerevyn - Premiär ikväll fredag 5/3 2010

www.huddingerevyn.se

Nu ska vi vara positiva..... Vad var bra med kvällens genrep? Jo, finalen! Den satt. Och dessutom det faktum att det under inga omständigheter kan gå sämre på fredag.

Första akten tog 4 minuter längre än normalt – så sakta sjöng, spelade och snackade vi. Sirap blir ju rena champagnespruten i jämförelse. Regissör'n var nere och skällde i logen i pausen. Jag försökte piska mig själv i den tro att självtortyr kan mana fram energi och visst kom det energi, men samtidigt försvann replikerna.

Ångestmonologen blev en god halvtimme kortare än normalt, så om andra akten också blev för lång ska i alla fall ingen skylla på mig. Jag tror faktiskt jag gjorde historiens sämsta genrep, jag gjorde fler missar ikväll än jag har gjort i hela min revykarriär tillsammans. Och det säger en hel del! Men som sagt, nu kan det ju bara bli bättre.

Inte var scenen klar heller, och det bygdes och mättes och sleptes järn medan vi sjöng upp.

  
Bosse kör röstuppvärmning mitt i scenarbetet och vi andra rablar "Bibbis Pippi Petter".

  
...hoppar från pinne till pinne....       Här är vår jättesöta koreograf Anna!


Vi var nog också dämpade därför att det imorgon är begravning för vår kära Anders. Vi som inte kan vara där kommer vara med Anders och hans närmaste i tankarna. 

Nej, nu ska jag gräva ner mig lååååångt under täcket och gömma mig för världen ett tag. Ett genrep ska ju gå dåligt, så på så sätt kan jag väl säga att det faktiskt gick väldigt bra!

God natt och sov gott, vi hörs till helgen,
Hilsen Eli
 

Först nu börjar jag hämta mig efter helgens teknikrep och gårdagens genomdrag. Söndag testade vi att alla övergångar och byten mellan numren funkar. Första akten är ovanligt tuff i år, eftersom det är många ensemblenummer där alla står på scen samtidigt i olika roller i flera nummer efter varandra. Det har vi löst otroligt smidigt, dock svättigt, med lager på lager på lager. Den enda riktiga missen jag noterade var Thomas som kom in som halvnäck badpojk i gospelkören, men pyttsann, inför Vår Herre äro vi alla lika.

För mig är första akten ett riktigt häcklopp, upp på scen neråbyta upp på scen neråbyta osv osv. I andra akten däremot hinner jag ut och beställa en trerätters innan mina sista två nummer, som självklart ligger nästan på varann. Jaja, får nog ställa klockan på alarm så jag inte missar finalen.

Jo, och så har jag ett riktigt ångestnummer i andra akten som jag tyckte verkade som en bra idé då jag skrev det, men nu kvällen innan genrepet undrar jag bara WATTAHELL WAS I THINKIN???!! Om jag inte lyckas få publiken med mig blir det en extremt lång monolog, om jag säger så.

Klänningarna till öppningsnumret blev en liten issue i helgen också. Först var dom aningen för stora, så vår kostymör skulle sy in och fixa till. Bara att hon nog var lite stressad, för nu ser min ut som en baddräkt. Fram till premiären äter jag därför endast rå chili (dock både röd och grön) så jag kommer i den. (HAHA nejrå Sarah, det är lugnt!!! Jag äter lite selleri ibland också). Finalklänningarna är emellertid tuffaste ever, perfekta till finallåten. TACK SARAH!!!

Imorgon är det som sagt genrep inför publik, så då får man kamma till sig. Om man skulle gå igenom sina texter en gång till, kanske....

Hörs senare!
Hilsen Eli