Huddingerevyn 1995–2017 Tack för oss

Finalen blev som väntat en mycket rolig föreställning med fullt ös i salongen. Tusen tack alla ni som var där!

Det blev inte så jättemycket bus, faktiskt. Det roligaste var nog Ingrids, hon pimpade Fredriks grisdräkt så grismor blev lite extra hot där hon vaggade in på scenen med mörkröda och piercade eh... mjölkdunkar. Annars hade Piff & Puff alias Jens och Simon lite konstiga kläder i scenbytena mellan numren. I Elvislåten var det någon i publiken som reste sig upp och höll upp skyltar (?), men enligt regissören som satt i salongen, gick det inte att läsa vad det stod och dessutom var det även annat bus som bröt mot regeln "inte förstöra för publiken" så i pausen satte regissören ned foten och stoppade alla planerade bus i andra akten.

Och därmed flöt allt på som det skulle. Om man gillar första akten, vilket vår härliga publik verkade göra, fullkomligt ÄLSKAR man andra akten där alla konstiga figurer är med och stämningen blev bara högre och högre och slutade i stående ovationer och extra applådtack. TACK FÖR I ÅR!

Efteråt blev det finalfest för alla som har jobbat med revyn och det blev mycket trevligt och mycket sent!

Lite mingelbilder följer.

Det blev en kanonföreställning igår och extra kul eftersom halva salongen var fylld med mina vänner. Tusen tack, det var jättebra stämning, och det till trots för att mina strumpor sprack, Snövits peruk ramla av, stövelsulan gick av och jag tog fel skor i Bandidossketchen.

Nu ska vi strax in och köra årets sista föreställning, vi är superladdade!! Återkommer med bus & finalmingel.

Hilsen Eli

Jag har svårt att hålla motivationen uppe på onsdagskvällarna! Efter att ha jobbat intenst på det vanliga dagjobbet sedan 7 på morgonen är det tufft att vara 100 % laddad för föreställning kl 19. Jag var inte alls med idag, var hur sliten och okoncentrerad som helst. Rösten var sliten också och ville inte alls ta de tonerna jag försökte tvinga fram. Förlåt publiken, för falsksången!

Publiken var förresten lite trögstartad också. När jag kommer ut i öppningsnumret och skriker HEJ brukar folk klappa eller skrika HEJ tillbaka, men idag såg alla bara chockade ut, såg jag antog jag såg konstig ut, typ hade spenat mellan tänderna eller nåt, och provade försiktigt med ett till HEJ, men det blev bara töntigt. Nänä, tänkte jag, bäst att bara rocka på och låtsas att det regnar (vilket inte är ovanligt i aulan, eller förresten, nu tror jag kommunen har fixat vattenläckaget).

Sen kom ju publiken igång efter ett tag, eller i alla fall i alla andras nummer. Förmodligen är jag paranoid, men ibland känns det som att publiken blir knäpptyst när jag säger något. Typ som i Morberg och Tina Nordström. Där gjorde Fredrik en extra rolig och improvisatorisk Morberg idag och publiken vek sig i skratt, men så fort jag kom in som Tina vart det tyst och dött (memo to self, by the way: Do NOT kopiera gammalt BRA nummer till nytt och INTE så bra) och jag kände att sketchen kanske hade gjort sig bättre som monolog. Någon från revy-Sverige som förstår vad jag pratar om?

Anyway, bara 2 föreställningar kvar nu, och det är de 2 roligaste! Fredag är det partaj med mina kompisar i salongen och lördag är det ju FINAL! Finalen är alltid bästa föreställningen, för då spexar vi med varann och tar ut svängarna lite extra.

Vi hörs!

Hilsen Eli Grönhaug

Huddingerevyn

Igår kväll hade vi en härlig föreställning igen! Härlig publik som förstod vad vi snackade om. För min del var gårdagen en total motsats till onsdagen, då allt bara gick på rutin medan det igår funkade perfekt med tajming och rörelser i det flesta nummer. Igår var det ROLIGT att spela igen, varför filmade vi inte då??

I pausen dök plötsligt regissör Robert upp också. Han hade läst på bloggen att vi höll på att deppa ihop och kom för att titta och stödja. Han gömde sig dock längst bak för att inte avslöja sig, den lurifaxen.

Kom förresten ihåg det, ni teatergrupper där ute som läser detta och behöver regissör: Robert Pukitis kan vi varmt rekommendera! Ni får honom dock inte i januari-mars för då är han med oss :-)

Nu laddar vi inför kvällens föreställning kl 17. Ikväll blir det drag! Rekordmånga förhandsbokade och dessutom kommer koreograf Lina med danstjejerna från Linas dansskola Jordbro United Dans & Show och det är alltid jättetrevligt när de sitter i salongen!

Har du inte planer ikväll så rusa till aulan, biljetter finns att köpa i baren innan föreställning!

Hilsen Eli Grönhaug

Huddingerevyn

Igår kväll skulle föreställningen filmas! Ett gäng filmintresserade ungdomar från Östra Gymnasiet i Skogås intog aulan med kamerorna 3.

Synd då att inte publiken var med på noterna alls! Till trots för att vi levererade som vi skulle var det ingen respons från salongen. Det var en sån föreställning där man känner sig som en löjlig hovnarr som försöker fjäska in sig hos Kungen.

Jag tappade energin totalt efter ett tag och sen började saker skita sig. Kom av mig i SD-baletten, fick hostattack mitt i La Camilla-sången och var allmänt off.

Efteråt fick vi dock applåder, men det var väl förmodligen för att vi äntligen var klara.

Nä, det blev ingen bra film. Synd! Nu hoppas vi på mer drag i helgens föreställningar.

Hej då så länge!
Hilsen Eli

Vilken kanonföreställning vi hade igår!!!! Vi skyller till 190 % på publiken som var med och klappade igång oss från första början till sista bugning - TUSEN TACK KÄRA VÄNNER FÖR ATT NI KOM!!

Jag har äran att börja föreställningen och eftersom jag möttes av ett applådhav då jag stack ut näsan, blev jag så till mig att jag började sjunga för tidigt, men pyttsan, som tur är räddade mina kära ensemblemedlemmar det vet att komma in rätt så puh! Gick bra ändå. 

Killarna satte basturappen perfekt så den gick hem med stor succé. Puh!

Sen sa det bara ritsch, ratsch, svusj och vips var det dags att börja andra akten. Det är jag som börjar den också och där försvann plötsligt andra textraden, damn! Det är så lätt att komma av sig! Kompenserade med att vara övertydlig i resten av sången så budskapet gick fram ändå. Tror det funkade.

Jo förresten, i grisarna - aktfinalen akt 1, fick publiken höra kapellmästaren spela samma snuttelutt 3 gånger eftersom Jocke, som har ett supersnabbt ombyte, inte fick av sig kläderna. Eva improviserade flitigt för att vinna tid och då trodde Jocke att vi skulle gå vidare i numret och började ta på sig kläderna igen, men då gick alltså musiken igång för 3:e gången och han strippade igen, kastade sig ut och vann. 3:e gången gillt, som man säger. Vi andra stod ute i kulisserna och skrattade ihjäl oss. 

Jag har dessutom äntligen lärt mig applådtacket! På premiären flaxade jag ju bara runt som en förvirrad, huvudlös höna, men nu vet jag när och vart jag ska gå. Bara en sån grej!

Ikväll kör vi kl 17 och då får jag kamma till perukerna för ikväll kommer Pappa från Norge.

Vi hörs!

Hilsen Eli Grönhaug

Huddingerevyn

Idag hade vi en verkligen intelligent publik! Ni var totalt med och skrattade på alla de rätta ställena, plus några ställen till. Saker som inte gick hem på premiären satt som en smäck idag och fast ni inte var många, var ni inte rädda för att låta. Det gillar vi!! Det var även 2 tjejer som frivilligt gick och satte sig på första raden inför andra akten, där vågar nästan aldrig någon att sätta sig :))

Det kändes jättebra idag och det var bra flyt i många nummer som har varit lite trögstartade innan. I stora basturappen blev det dock plötsligt jättetyst. När det händer får alla puls 490 och alla undrar VEM har missat sin replik??? Och jag kan avslöja: det var KILLARNAS fel! Förra gången det hände (på genrepet) försökte nämligen killarna att skylla på oss tjejer, men det var KILLARNAS, jag repeterar KILLARNAS fel, hehe. Som tur är, kom det igång igen, annars hade det blivit en lång, tyst sketch med många halvnakna ensemblemedlemmar sittandes som stilleben. 

Till och med mitt dunderångestnummer gick bra idag. Hurra!! Vad glad man kan bli av rätt text, rätt ljud och peruk som samarbetar. Lyftet satt klockrent, tack Jensa!

Nu vilar vi och återkommer på fredag, laddade och klara!

Hilsen Eli Grönhaug

Huddingerevyn

Som sagt, genrepet i torsdags var så katastrofalt att ingen trodde det någonsin skulle bli möjligt att visa upp årets föreställning för folk. Därför blev det rep fredagskvällen 1/3 och på själva premiärdagen 2/3 med intensiv dansträning från kl 11. 

Så då premiärpubliken äntligen satt i salongen, kändes det mycket tryggare och publiken var med från första början så det var bara att köra. Vi dansade med dunder & pang i öppningsnumret, det flöt på i basturappen och stämningen var på topp. Det mesta gick bra för mig också (bortsätt kanske ifrån att jag i ett snabbt ombyte från barn till vuxen glömde ta bort hårtofsarna som spretade åt alla håll, något som jag upptäckte först då jag hörde fniss-fniss från salongen och tänkte, hm det var konstigt, sketchen har ju inte börjat än, men det löste sig).

Som sagt allt gick bra länge. Tills mitt sista nummer innan finalen. Då sket sig det mesta - jag kom inte in i låten, sjöng fel, dansade som en gammal fiskare fångad i eget nät (ni som var där förstår), tappade peruken i lyftet i slutet och då blev ljudtekniker-Rolle så fascinerad att han glömde stänga av låten där han skulle, vilket resulterade i att jag sprattlade och svävade peruklös i luften med musik som aldrig ville ge sig. Måste ha sett rätt komiskt ut, och jag tror eventuellt jag hörde någon som skrattade, men det var allstå inte meningen att det skulle sluta just på det viset.

Och som om inte det var nog: jag blev så stressad över detta att jag dansade helfel i finalen och inte märkte att jag grep ett kors istället för en blomma (som alla andra fick) då vi skulle in och göra applådtacket. Så med korset i högsta hugg som värsta Carola Häggkvist nigade jag och lyckades på mystiskt vis flaxa mig av scenen medan alla dem andra stod kvar på led och bugade vackert. Kom inte och säg att inte revy är kul.

Nu sitter jag hemma och undrar hur jag ska toppa detta på onsdag.

Vi hörs!

Hilsen Eli Grönhaug

Huddingerevyn

Genrepet skulle man kunna skriva ett helt manifest om, men för att göra en lång historia kort: det blir extrarep fredag kväll och lördag innan premiären.