Huddingerevyn 1995–2017 Tack för oss

Hojojoj som tiden går! I torsdags hade vi rep som vanligt från 18-22 och igår, fredag, var några från ensemblen samt frivilliga Boyfriends och Bosse i spetsen på plats i aulan hela dagen tillsammans med ljud- och ljusteknikarna. Dessa hjältar byggde, sågade, målade, snäckrade, hängde lampor, drog sladdar och preparerade scenen så allt skulle vara klart inför teknikrepet idag. Tusen tack alla inblandade!

Själv kom jag till aulan efter jobbet igår och fixade lite med diverse kostymer och rekvisita. Som den syslöjdsanalfabet jag är fick jag god hjälp av Ingrid som är en allkonstnär och expert på allt sånt där. Själv tillhör jag typen som klippar snett och sticker mig själv i fingret med synålen hela tiden. Vet inte varför.  

Idag programmerades ljus och ljud och vi körde in vår nya inspicient Michael i jobbet bakom scenen. Vi jobbade från 9-21 med pizzapaus inlagt och tog oss igenom första akten. Tänk vad många timmar som går åt för att producera en timmes underhållning......

Imorgon är det på'n igen så då gäller det att vara pigg & utvilad. Dags att dyka ner under täcket med andra ord.

Vi höres!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn

Som jag misstänkte igår blev det genomdrag av hela föreställningen idag med musiker och hela kostymballetten. Ljud och ljus-teknikarna tittade förbi också och noterade saker inför teknikrepet nästa helg. 

Själv fick jag skjuts till aulan i baksätet på Jockes bil instuvad mellan en kontrabas, två elbasar, en förstärkare, en rulle extrasladd och basisten Stellans bäg med prylar. 

För mig var det den mest lyckade delen av dagen. Idag har jag nog genomfört mitt absolut sämsta rep genom tiderna, ingen lust, ingen ork, ingen energi. Idag bara rablade jag texter. De texter jag kom ihåg vill säga. Oroväckande eftersom det är mindre än två veckor kvar till premiären...

Jaja, det är bara att ladda om och tänka nytt. Men först ska jag gräva mig ner under täcket ett tag....

Vi höres i veckan!
Hilsen Eli

Jahapp. Idag skulle vi starta repet en timme tidigare än vanligt, men vad mötte oss i aulan? Jo, hela scenbygget vi snäkrade ihop förra veckan var nerplockat........ Tydligen en dubbelbokning i aulan eller nåt. Jaja, istället för extra rep blev det alltså att börja om från början med scenografin.

Då vi väl kom igång, nötade vi steg och text i öppnings- och finalnumret. Vi har valt svår musik til dessa numren i år och det märks på all tid som har gått åt för att lära. Tror dock resultatet blir suverent..... Om två veckor får ni se!

Kapellmästare Lasse kom in vid lunch med lite nyklippt och tillsmyckad musik på skiva, så nu kan vi öva öppningslåten utan hack, yeah..... (man får vara glad för det lilla). Underlätter i dansen, kan jag säga.

Sen fick Fredrik och jag specialrepa ett nummer som tillkom väldigt sent. I mitten finns en komplicerad duett som byter takt och ton varannan sekund ungefär. Stackars Lasse såg ytterst bekymrad ut och fingrarna blev vitare och vitare och tangenterna kramades hårdare och hårdare medan ansiktet intog en nästan lila färg, men han höll god min och löste allt till slut. Tack Lasse, du är fantastisk!!!

Vad hände mer? Jo! Eva kidnappades av sina barn för att fira sin....eh 39-årsdag....eller nåt. Mitt i alltihopa skulle vi hitta en kostym att bli fotad i till programbladet så vi kan fremstå som de läckerbitar vi egentligen innerst inne är (med smink och peruk).

Imorgon blir det genomdrag, skulle jag misstänka.

Ha en fin lördagkväll!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn

Det är en hel del som ska fixas nu när det bara är några veckor kvar till premiären. Christer har t.ex jobbat häcken av sig med hemsidan och allt tryckmaterial och igår satt jag till sena kvällen och skrev texter till programbladet.

Ikväll är det styrelsemöte där vi ska gå igenom allt praktiskt nödvändigt som är kvar att göra. När ska man hinna plugga texter? Dan innan premiären, kanske....

Nu får jag sätta fart, styrelsen väntar!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn 

Ojojoj mycket nu! Har inte hunnit blogga på en vecka, men i torsdags hade vi dans och genomgång av övergångar, dvs vad som är genomförbart av snabba ombyten etc (och hutrande hottentott, gissa om det blir många snabba ombyten i år!!) och igår hade vi mera dans och rep av sketcher vi inte har repat så mycket hittils och idag kom orkestern.

  

Så att de skulle känna sig riktigt varmt välkomna (och inte bli så ledsna för att vi tänker stänga in dom och hissa upp dom i ett hörn så att vi får bättre dansplats) hade Ingrid skrivit en välkomstsång som vi sjöng, så här såg den ut:
(melodi: Här kommer Ville och Valle och Victor)


 
Alltid kul när orkestern kommer! Då faller alla bitarna på plats, vi ser helheten och dessutom låter ju självklart alla låtar mycket bättre med plinkaplonka till. Ett trumsolo histen & pisten kan ju också vara på sin plats.

Idag höll vi på i timmarna 7. Så lång tid tog det alltså att gå igenom musik till en föreställning på 2 timmar. Koreograf Linas mamma hade bakat kaka till oss så inte blodsockret skulle falla alldeles för långt under dagen. Vi tackar, den var jättegod! Och plötsligt var den liksom typ jätteborta, ba...

Nu gäller det att alla sätter alla texter... Bara två torsdagar och en rephelg kvar, sen kommer tekniken och då måste allt vara klart. Plugga, plugga, plugga.....

Vi hörs nästa vecka!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn

....fast inte i den ordningen. Vi började med dans klockan lite lagom efter kaffe och 10. Och som förväntat gick vi igenom det som återstod av koreografi till finalen. Äntligen igenom hela! Nu är det bara att flytta på armar och ben samt komma ihåg när och vart dom ska flyttas. Lätt som en plätt.

Revytid medför blåmärken. Så är det bara, man får lida för konsten. Just nu är det mitt lår som lider efter möte med handen en sisådär tretusen gånger under träning av finalen. För den rätta cowboy-känslan kan man ju inte bara låtsas klaska sig själv på låret, det ska göras med feeeeling (yyyyyyeeeeeeeeeeeiiiiiiihaaaaaaa + klask-klask-klask = Norwegian Blue).

Efter dansen kom kapellmästaren och vi gick igenom de musikaliska bitarna vid flygeln.

  
F.v. Kapellmästare Lasse vid orgeln, Jocke med gitarrfodral, Fredrik med gitarr och notstället med Christer.

  

Fruktpauser är viktiga. Vår frukt blev fruktansvärd glad då vi fick oväntat besök.

Ha en fin söndagkväll! Hörs nästa vecka.
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn

Man får ju egentligen inte vara borta från rep, men vad göra när allt man säger och gör bara låter atschoo. Man jobbar så tajt ihop i revy så när en person blir sjuk sprider det sig snabbare än rykten om Maddes kärleksaffärer i New York, men vi kämpar på!

I torsdags var det koreografi och hela kvällen gick åt till finallåten (och då kom vi inte ens halvvägs.... hm... nästa år kanske vi ska välja EN låt och inte ett potpurri, låten är ju nästan en hel akt i sig, vilket även den här texten inom parentes verkar vara ojojoj vi setter punkt).

Idag repeterade vi ensemblenumren. Det är en hel del nummer i år där alla eller nästan alla är inne på scenen samtidigt. Roddigt att få till, men regissörn verkade nöjd så slutet gott allt gott (om jag låter luddig är det för att min förkylning inte riktigt har släppt & ja e täppt).

Vi fick även 2 nya nummer som testades och visades. En månad minus en dag till premiären.... men enligt regissörn's peptalk i morse är det no worries för nu är vi in the Age of the Tveksamhet & Ångest, men det är jättenormalt den här tiden på året och vi ligger inte på nåt sätt taskigare till nu än vi gjorde på samma tid i fjol.

Lite tungt på rep idag. Var förkyld, men även lite gravid på höger sida:


Poesi i garaget kan smälta den tuffaste.....


Cattis sufflerade:


Imårrån startar vi med dans kl 10. Hej hå hej hå.... kanske hinner vi igenom hela finalen då...

Nu ska jag se vem som går vidare i Melodifestivalen.
Tjingeling!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn