2009-10-07 Mycke' Marknadsföring
Då var första möte med Nya Marknadsföringsgruppen avklarat. Vi diskuterade målgrupper, events, foto, affisch, media, kanaler, tidsplan, deadlines och you name it. Den stora konklusionen var att i år ska vi vara ute i GOD TID (nähä...).
Nu som vi har döpt den lilla raringen, ska den fotas också. Christer har redan lämnat förslag till affischbild, och på spåningsmötet imorgon få vi se vilka andra idéer som dyker upp.
Som en stor filosof en gång sa: Syns man så ÄR man! (Carolina Gynning tror jag det var). Og i år ska vi synas så in i h........uddinge. Själv exponerar jag mig på YouTube nu för tiden tillsammans med min kära revyfamilj.
Och vilka minnen det framkallar... Silvertejpen från 2007 - det numret hade jag förträngt. Shit. Nu kommer jag ha mardrömmar om den fullständigt ogenomförbara koreografin där man aldrig lyckades koordinera kroppsdelarna så att silvertejpsremsan gick upp när rätt fot gick framför och den andra liksom skulle böja sig elegant bak och så skulle man sjunga också. Helst i takt. Ofta fick man sin egen (eller grannens) piska rakt i ansiktet. Och när folk sjöng solo hade man ingen koreografi alls och skulle bara stå bakom och "vara kreativ". Jag använde ofta den tiden på att slita loss silvertejp som hade fastnat i håret eller ögonen.
Men kvällens tema var altså marknadsföring. Har du tips på hur vi kan nå ut till en större publik får du gärna maila mig på eli.gronhaug(@)huddingerevyn.se
Imorgon torsdag har ensemblen spåningsmöte. Mer om det senare.
Vi hörs!
Hilsen Eli
Nu som vi har döpt den lilla raringen, ska den fotas också. Christer har redan lämnat förslag till affischbild, och på spåningsmötet imorgon få vi se vilka andra idéer som dyker upp.
Som en stor filosof en gång sa: Syns man så ÄR man! (Carolina Gynning tror jag det var). Og i år ska vi synas så in i h........uddinge. Själv exponerar jag mig på YouTube nu för tiden tillsammans med min kära revyfamilj.
Och vilka minnen det framkallar... Silvertejpen från 2007 - det numret hade jag förträngt. Shit. Nu kommer jag ha mardrömmar om den fullständigt ogenomförbara koreografin där man aldrig lyckades koordinera kroppsdelarna så att silvertejpsremsan gick upp när rätt fot gick framför och den andra liksom skulle böja sig elegant bak och så skulle man sjunga också. Helst i takt. Ofta fick man sin egen (eller grannens) piska rakt i ansiktet. Och när folk sjöng solo hade man ingen koreografi alls och skulle bara stå bakom och "vara kreativ". Jag använde ofta den tiden på att slita loss silvertejp som hade fastnat i håret eller ögonen.
Men kvällens tema var altså marknadsföring. Har du tips på hur vi kan nå ut till en större publik får du gärna maila mig på eli.gronhaug(@)huddingerevyn.se
Imorgon torsdag har ensemblen spåningsmöte. Mer om det senare.
Vi hörs!
Hilsen Eli
