2010-01-15 Rep torsdag 14/1
OK, fick en del kommentarer efter mitt förra blogginlägg som tydligen tolkades på alla möjliga sätt. Jag ville bara belysa att amatörrevy är mycket mer än de få minuterna man syns på scenen. Det ligger oerhört mycket blod, svett och tårar bakom och ska man orka måste det finnas en rättvis blandning av hårt arbete og avancerad kul. Vilket man får se till att det blir, helt enkelt.
Aaanyway. Torsdag sjöng vi öppning och final ungefär tretusen gånger medan vi elegant dansade (läs: gjorde gigantiska kliv à la valross i snabb takt så scengolvet knarrade) omkring för att spåna koreografi. Som tur är kommer förhoppningsvis vår koreograf in i helgen och tar tag i kaoset.
Kapellmästaren har arrangerat och spelat in en hel del av musiken så vi har att öva till. Stackars man - ingen lätt jobb! En snutt här och en trudelutt där och ingen tonart som passar alla. Själv har jag mitt eget röstläge som jag tydligen är ensam om i hela universum, eller i alla fall norr om Ekvatorn. Mitt emellan allt och alla. Vilket betyder att när alla de andra sjunger utan problem sjunger jag med problem, men om en plötslig tonartsändring inträffer och de andra tystnar, då går det hur bra som helst. Har inte riktigt bestämt mig för om det är bra eller dåligt än eller om det är för att jag kommer från ett annat land.
I onsdags var jag och tittade på Vasastansrevyn förrästen! Kul att se hur andra gör, for det var verkligen revy på ett helt annat sätt än Huddingerevyn. Otroligt proffsigt gäng och många smarta nummer. Liten och intim lokal gav en unik publikkontakt, man kände nästan att man var med i föreställningen. Saknade dock musiknummer. Det kommer ingen att sakna hos oss. I år har vi extremt mycket bra musik!
Nej Folkens, nu är det dags för Den Trötta att lägga sig på spikermattan. Imorgon är det upp tidigt för att åter sprätta runt på scenen. Ser redan fram emot morgonkaffet...
God natt!
Hilsen Eli
Aaanyway. Torsdag sjöng vi öppning och final ungefär tretusen gånger medan vi elegant dansade (läs: gjorde gigantiska kliv à la valross i snabb takt så scengolvet knarrade) omkring för att spåna koreografi. Som tur är kommer förhoppningsvis vår koreograf in i helgen och tar tag i kaoset.
Kapellmästaren har arrangerat och spelat in en hel del av musiken så vi har att öva till. Stackars man - ingen lätt jobb! En snutt här och en trudelutt där och ingen tonart som passar alla. Själv har jag mitt eget röstläge som jag tydligen är ensam om i hela universum, eller i alla fall norr om Ekvatorn. Mitt emellan allt och alla. Vilket betyder att när alla de andra sjunger utan problem sjunger jag med problem, men om en plötslig tonartsändring inträffer och de andra tystnar, då går det hur bra som helst. Har inte riktigt bestämt mig för om det är bra eller dåligt än eller om det är för att jag kommer från ett annat land.
I onsdags var jag och tittade på Vasastansrevyn förrästen! Kul att se hur andra gör, for det var verkligen revy på ett helt annat sätt än Huddingerevyn. Otroligt proffsigt gäng och många smarta nummer. Liten och intim lokal gav en unik publikkontakt, man kände nästan att man var med i föreställningen. Saknade dock musiknummer. Det kommer ingen att sakna hos oss. I år har vi extremt mycket bra musik!
Nej Folkens, nu är det dags för Den Trötta att lägga sig på spikermattan. Imorgon är det upp tidigt för att åter sprätta runt på scenen. Ser redan fram emot morgonkaffet...
God natt!
Hilsen Eli
