2010-03-02 Åh, vilken helg...
Först nu börjar jag hämta mig efter helgens teknikrep och gårdagens genomdrag. Söndag testade vi att alla övergångar och byten mellan numren funkar. Första akten är ovanligt tuff i år, eftersom det är många ensemblenummer där alla står på scen samtidigt i olika roller i flera nummer efter varandra. Det har vi löst otroligt smidigt, dock svättigt, med lager på lager på lager. Den enda riktiga missen jag noterade var Thomas som kom in som halvnäck badpojk i gospelkören, men pyttsann, inför Vår Herre äro vi alla lika.
För mig är första akten ett riktigt häcklopp, upp på scen neråbyta upp på scen neråbyta osv osv. I andra akten däremot hinner jag ut och beställa en trerätters innan mina sista två nummer, som självklart ligger nästan på varann. Jaja, får nog ställa klockan på alarm så jag inte missar finalen.
Jo, och så har jag ett riktigt ångestnummer i andra akten som jag tyckte verkade som en bra idé då jag skrev det, men nu kvällen innan genrepet undrar jag bara WATTAHELL WAS I THINKIN???!! Om jag inte lyckas få publiken med mig blir det en extremt lång monolog, om jag säger så.
Klänningarna till öppningsnumret blev en liten issue i helgen också. Först var dom aningen för stora, så vår kostymör skulle sy in och fixa till. Bara att hon nog var lite stressad, för nu ser min ut som en baddräkt. Fram till premiären äter jag därför endast rå chili (dock både röd och grön) så jag kommer i den. (HAHA nejrå Sarah, det är lugnt!!! Jag äter lite selleri ibland också). Finalklänningarna är emellertid tuffaste ever, perfekta till finallåten. TACK SARAH!!!
Imorgon är det som sagt genrep inför publik, så då får man kamma till sig. Om man skulle gå igenom sina texter en gång till, kanske....
Hörs senare!
Hilsen Eli
För mig är första akten ett riktigt häcklopp, upp på scen neråbyta upp på scen neråbyta osv osv. I andra akten däremot hinner jag ut och beställa en trerätters innan mina sista två nummer, som självklart ligger nästan på varann. Jaja, får nog ställa klockan på alarm så jag inte missar finalen.
Jo, och så har jag ett riktigt ångestnummer i andra akten som jag tyckte verkade som en bra idé då jag skrev det, men nu kvällen innan genrepet undrar jag bara WATTAHELL WAS I THINKIN???!! Om jag inte lyckas få publiken med mig blir det en extremt lång monolog, om jag säger så.
Klänningarna till öppningsnumret blev en liten issue i helgen också. Först var dom aningen för stora, så vår kostymör skulle sy in och fixa till. Bara att hon nog var lite stressad, för nu ser min ut som en baddräkt. Fram till premiären äter jag därför endast rå chili (dock både röd och grön) så jag kommer i den. (HAHA nejrå Sarah, det är lugnt!!! Jag äter lite selleri ibland också). Finalklänningarna är emellertid tuffaste ever, perfekta till finallåten. TACK SARAH!!!
Imorgon är det som sagt genrep inför publik, så då får man kamma till sig. Om man skulle gå igenom sina texter en gång till, kanske....
Hörs senare!
Hilsen Eli
