2011-02-19 Så bygger vi scenen...igen...
Jahapp. Idag skulle vi starta repet en timme tidigare än vanligt, men vad mötte oss i aulan? Jo, hela scenbygget vi snäkrade ihop förra veckan var nerplockat........ Tydligen en dubbelbokning i aulan eller nåt. Jaja, istället för extra rep blev det alltså att börja om från början med scenografin.
Då vi väl kom igång, nötade vi steg och text i öppnings- och finalnumret. Vi har valt svår musik til dessa numren i år och det märks på all tid som har gått åt för att lära. Tror dock resultatet blir suverent..... Om två veckor får ni se!
Kapellmästare Lasse kom in vid lunch med lite nyklippt och tillsmyckad musik på skiva, så nu kan vi öva öppningslåten utan hack, yeah..... (man får vara glad för det lilla). Underlätter i dansen, kan jag säga.
Sen fick Fredrik och jag specialrepa ett nummer som tillkom väldigt sent. I mitten finns en komplicerad duett som byter takt och ton varannan sekund ungefär. Stackars Lasse såg ytterst bekymrad ut och fingrarna blev vitare och vitare och tangenterna kramades hårdare och hårdare medan ansiktet intog en nästan lila färg, men han höll god min och löste allt till slut. Tack Lasse, du är fantastisk!!!
Vad hände mer? Jo! Eva kidnappades av sina barn för att fira sin....eh 39-årsdag....eller nåt. Mitt i alltihopa skulle vi hitta en kostym att bli fotad i till programbladet så vi kan fremstå som de läckerbitar vi egentligen innerst inne är (med smink och peruk).
Imorgon blir det genomdrag, skulle jag misstänka.
Ha en fin lördagkväll!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn
Då vi väl kom igång, nötade vi steg och text i öppnings- och finalnumret. Vi har valt svår musik til dessa numren i år och det märks på all tid som har gått åt för att lära. Tror dock resultatet blir suverent..... Om två veckor får ni se!
Kapellmästare Lasse kom in vid lunch med lite nyklippt och tillsmyckad musik på skiva, så nu kan vi öva öppningslåten utan hack, yeah..... (man får vara glad för det lilla). Underlätter i dansen, kan jag säga.
Sen fick Fredrik och jag specialrepa ett nummer som tillkom väldigt sent. I mitten finns en komplicerad duett som byter takt och ton varannan sekund ungefär. Stackars Lasse såg ytterst bekymrad ut och fingrarna blev vitare och vitare och tangenterna kramades hårdare och hårdare medan ansiktet intog en nästan lila färg, men han höll god min och löste allt till slut. Tack Lasse, du är fantastisk!!!
Vad hände mer? Jo! Eva kidnappades av sina barn för att fira sin....eh 39-årsdag....eller nåt. Mitt i alltihopa skulle vi hitta en kostym att bli fotad i till programbladet så vi kan fremstå som de läckerbitar vi egentligen innerst inne är (med smink och peruk).
Imorgon blir det genomdrag, skulle jag misstänka.
Ha en fin lördagkväll!
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn
