2012-03-15 Jazzå?
Första akten är mycket lugn. Därför hördes det i hela salongen hela vägen upp till teknikbordet då det igår plötsligt dundrade på sceningångsdörren ungefär mitt i. Inspicienten Jensa sprang för att öppna och trodde det var en av ensemblemedlemmarna som hade låst sig ute, men där stod en förvirrad man som insisterade på att släppas in för att spela jazz.
Sen följer några minuters röstångest för här går det högt och min röst har fått rostskada av allt vatten men jag klämmer i för kung och fosterland och när numret är klart är det sprint nerför trappan igen för att ta sig ut av paljetten och in i baletten för strax ärre finaldax. Och då är vi bara halvvägs genom andra akten.... (närå, ett internt skämt bara, eftersom jag har fått en del kommentarer om att mina finallåtar är aaaaaaalldeles för långa). Sen är det applådtack och direkt därefter gäller det att slå av sändaren för att spara batteri. PHU! Vem behöver Friskis & Svettis??
Vicken pajazz, tänkte Jensa och ba mannen vänta tills början på andra akten för då gör vi nämligen reklam för Huddinge Jazzdagar men mannen ville minnsann spela själv och gick så småningom därifrån.
Som sagt, första akten är lugn. Lugna nummer där publiken får mysa sig in i föreställningen i lugn och ro. Jag har bara ett endaste snabbombyte i första akten och det kommer innan aktfinalen. Det brukar gå så att jag precis hinner utan hjärtinfarkt, men igår måste numret innan ha varit kortare än vanligt för då introt till aktfinalen plötsligt drog igång, stod jag fortfarande nere i logen med hårtofsen i ena handen och peruken i den andra. Handskarna, blåbandet och övrig rekvisita slet jag med mig och störtsprang upp för trappan och med hjälp av danstjejerna fick jag på mig (nästan) allt en tiondels sekund innan min något fnittrande entré. Puh. Teamwork!
I andra akten däremot, är det lite mera action. Både för publiken och för mig. Jag börjar med 3 olika roller bara i inledningsnumret, sen går Jocke och jag på i numret direkt efter. Sen hinner jag torka lite svett och klunka lite honungsvatten och får precis allt hår på plats till numret "Hår". In på scen, do the little dance, make a little love, spring ner igen, av med peruk, skägg, glasögon, väst, tröja, scarf, jeans, skor och på med scenskor, svart topp, byxor och kavaj, spring upp, kom in i rytmen, do the little rap och oj va långsamt Lars the Trummis spelar idag det var nåt annat än i söndags då han virvlade på för att inte missa reprisen av Melodifestivalen, fokus för fan Eli annars kommer'u av dig, färdig - pust - det gick idag också tack goda nån, spring ner och av med byxor och kavaj, på med svart klänning, på med tillbehören, glöm inte buketten, upp, titta på avslutningen av Penttis spritkassa, hinna få ner andan så det går att sjunga begravningslåten, ner igen snabbt som f för nu är det jättebråttom och Jocke som går före mig i trappan har all tid i världen och vänder sig om och börjar berätta roliga historier fast man ska vara tyst där bak och jag ler lite artigt innan jag kastar mig ut i ett gigantisk stagedive förbi Jocke ner från trappan, spurtar som en vansinnig mot damlogen, flyger som en gasell i häcklopp över Evas mormorskläder som ligger spridda över hela golvet efter att hon slet av sig dom efter numret innan och där innerst i rummet river jag ner paljettklänningen, ålar mig i den, får Ingrid att dra upp blixlåset i ryggen, på med alla accessoarer, oj där drar visst introt igång så på med perukjäveln oj shit vad den var okammad jaja gilla läget nu måste jag UPP och där väntar Elvis i byxan och försvinner rockande in på scenen och strax är det min tur.
Sen följer några minuters röstångest för här går det högt och min röst har fått rostskada av allt vatten men jag klämmer i för kung och fosterland och när numret är klart är det sprint nerför trappan igen för att ta sig ut av paljetten och in i baletten för strax ärre finaldax. Och då är vi bara halvvägs genom andra akten.... (närå, ett internt skämt bara, eftersom jag har fått en del kommentarer om att mina finallåtar är aaaaaaalldeles för långa). Sen är det applådtack och direkt därefter gäller det att slå av sändaren för att spara batteri. PHU! Vem behöver Friskis & Svettis??
Nu laddar jag med värsta halstabletterna och ännu mera honungsvatten inför helgens race med 3 föreställningar på raken. Är mycket bekymrad för halsen, så det här blir spännande.
Hoppas vis ses! (och hoppas jag hörs....)
Hilsen Eli Grönhaug
Huddingerevyn
