Huddingerevyn 1995–2017 Tack för oss

Vilket drag det var på sista föreställningen i går! Stämningen var hög redan i foajén, där kärringarna Hilda och Hulda alias Ingrid och Eva var ute och minglade. Finalbus, då? Jo det började redan där i foajén. Hulda gillar som känt starkt att dricka och brukar beställa en stor stark i baren. En stor stark sprit, alltså. I vanliga fall får hon bara vatten, som hon halsar inför en häpnad publik som tror det är vodka. I går gav baren henne dock riktiga grejor. Då fick hon minsann kurerat hostan!

 

Redan i öppningslåten var den fantastiska finalpubliken med och klappade takten. Härligt! SMS-relationen gick hem utan bus och det var nog både jag och Fredrik tacksamma för. Tror vi båda var livrädda för att den andra skulle hitta på något, vilket skulle varit jättesvårt att rädda med den svåra texten, men vi var så snälla så!

 

I Åh åh åh Tjejer blev stackars Eva utsatt igen! Som mormor i familjen ska hon mumsa i sig cupcakes med massor av grädda, bara att Amanda hade gröpat ur cupcakesen och fylld dem med kaviar. Evas min då hon tog en stor tugga fiskäggsgrädde var obetalbar, och regissören och koreografen som satt i salongen och visste om det hela, vek sig i skratt. 

 

I drängarnas Nödiga Spekulationer drog Jocke och Fredrik en extra rövarhistoria och förlängde numret med minst en minut. Som en extra bonus för publiken alltså! Och i Kyrkans Barnkrubbeparty, dvs körövningen, var det inte planerat för bus vad jag vet, men det blev busigt ändå. För det första gjorde Håkan vår pianist nåt konstigt plinkaplonka i introlåten. Sen började basisten Stellan att närmast tala i tungor. Han har brukat komma med lite glada tillrop under Ovan Där, men igår var han visst extra religiös. Sen råkade Eva fylla en utav ballongerna med för mycket helium så den sprack med en riktig smäll mitt i körsången så vi alla nästan kissade på oss. Sen skulle jag tappa en chockladkola på golvet som Ingrid brukar plocka upp i Lilla Flickan-monologen efter, men eftersom det var sista föreställnigen tänkte jag att jag lika gärna kunde tömma resten av påsen. Tydligen var den inte så tom som jag trodde och karamellerna haglade ut över all over the place. Det löste Lilla Flickan jättebra genom att bjuda publiken på dem.

 

Då vi stod i logen och bytte om efteråt, kom plötsligt en hippie med långt hår, peace-smycken och joint inlunkandes. Det visade sig vara Marielle från baren, som precis hade fått Jocke och Eva att tappa hakan ved att stage-rapa dem i Kränkarn. Vår Ljudmaster Rolle trodde det var en av oss andra som hade klätt ut sig och kastade sig över ljudbordet för att hitta rätt mick att höja, men det var alltså inte vi som busade. Vänta bara Marielle, Jocke kommer hämnas när du minst anar det, moahahahahaha...

 

Jag hade som sagt inget bus planerad, men tog istället ut svängarna lite extra när jag tog farväl av mina käraste karaktärer. Och i de svåraste numren testade jag lite andra sätt att göra dem på, till exempel gick Väderleken bättre i går. 

 

Andra akten inledde Amanda och Jocke med att markera Earth Hour i Glada Nyheter, vilken gick hem i publiken. Jätteaktuellt! Och LjudMaster Rolle + LightMaster Robin var helt med på noterna. Gudrun Schyman och Fi's rösträkning blev specialanpassad eftersom sossarna var där och Eva drog med Ann-Marie Högberg i spelet. Kul! 

 

I bandets instrumental innan avslutningen, inledde Åke med ett magiskt trumsolo som fick publiken (och oss som stod i kulisserna och väntade på entré) i fullkomlig extas, och sen levererade Stellan, Håkan och Björn sina solon så taket lyfte. I finalen klappade publiken med och vi fick springa in och göra 3 applådtack. Så otroligt kul!

 

Jag hade många härliga vänner i salongen och fick så mycket blommor och gåvor att jag inte ens kunde bära allt själv!! TUSEN TUSEN TUSEN TACK ALLIHOP, VAD SNÄLLA NI ÄR!!!

 

Sen visade det sig också att våra kära vänner i Knivstarevyn var på besök och dessutom Thomas T, vår tidigare LightMaster. Trevligt! Dessutom tidigare Huddingerevykollegor som var där för att fira 20-årsjubileet.

 

Och fira gjorde vi till långt efter sommartid. Så kul att ha egna musiker som drar igång dans och allsång! I dag har min röst varit självförvållat skruttig, men det behöver jag inte ha ångest för nu som det inte är flera föreställningar! Suck… Vad ska man göra nu, då…?

 

Vi konstaterade att vi alla lider lite utav PTPS – Post Traumatic Production Syndrom, och redan känner separationsångest.

 

Nu väntar vi på resultatet om vem som blir uttagna till revy-SM! Svar kommer i slutet av april.

Om du vill se inskickade nummer, så klicka här:

Revy-SM

Jag återkommer imorgon med lite mingelfoton.

Hörs då!

Hilsen Eli Grönhaug

Huddingerevyn