2016-11-04 T minus 1
Med 1 dag kvar till premiär känns det som att vi behöver mer reptid... Men vänta nu... – Så säger ni ju varje år och det blir bra ändå, säger mina kompisar som är trötta på att ta hand om min rampfeber. Ja ja, det kanske är så då.
Igår gick vi igenom hela föreställningen till musik från Spotify och Youtube i liten sockerbit-högtalare istället för orkester och det blir ju inte lika maffigt, men det funka. Perukerna flög som flaxande höns (varför vill dom aldrig sitta kvar på huvudet, dom håriga små liven??), mustascher lossnade och under min rullatordans dunsade jag i scengolvet så båda mina knän nu ser ut som blågula golfbollar. Tur att smink nu för tiden kan täcka det mesta. Så här dags brukar vi tydligen också fråga – Varför gör vi det här???, men vi får väl lita på att det löser sig även i år.
Ikväll kör vi alltså vårt första genomdrag med orkestern. I salongen sitter några närmast sörjande, hoppas de går nöjda hem.
Hörs imorgon!
Hilsen Eli Grönhaug
